En välkänd hypervisor är VirtualBox, som har använts i våra tidigare installationsguider. Hyper-V är en Windows-exklusiv hypervisor av Microsoft som inte bara används av individer utan också av organisationer för deras cloud computing-infrastruktur. Den är tillgänglig på utvalda versioner av Windows 8.1, Windows 10 Pro-utgåvan, Enterprise-utgåvan och på Windows Servers 2008 och senare.
För att aktivera det på ditt Windows-skrivbord trycker du på Windows-tangenten, skriver sedan “Aktivera eller inaktivera Windows-funktioner” så får du Windows-tjänsten som låter dig aktivera eller inaktivera en mängd olika Windows-funktioner. Här, kryssa i rutan som har "Hyper-V" skrivet bredvid och se till att båda dess underkomponenter är markerade också, som visas nedan, och klicka sedan på OK.
Windows hämtar sedan nödvändiga filer och installerar automatiskt och aktiverar Hyper-V åt dig (det skulle kräva en omstart av systemet.)
Vid omstart kan du söka i Start-menyn efter Hyper-V-chef och vi kan skapa vår första nya virtuella maskin, men låt oss först svara på följande frågor.
Obs! Om du är här bara för Ubuntu-installationen kan du hoppa över de två avsnitten nedan och gå direkt till Skapa en virtuell dator sektion.
Varför använda Hyper-V?
Om du ska använda en hypervisor varför inte gå med VirtualBox? Du kan använda den på Mac, Windows och de flesta Linux-distributioner, och om du redan är bekant med det behöver du inte kämpa med ett helt nytt GUI och en helt annan uppsättning terminologier.
Du kommer att ha rätt att göra det argumentet. Men det finns två huvudsakliga anledningar till varför du vill använda Hyper-V.
För det första, till skillnad från VirtualBox, används Hyper-V i stor utsträckning på servrar. Det är vad vi kallar, en typ 1 hypervisor. Den används på servrar från småföretag till storskalig molndistribution. Med typ-1 menar vi att Hyper-V tar över snart efter att BIOS avslutat sin rutin och allt (inklusive din huvudsakliga Windows-installation) blir klar över Hyper-V. Du ser också en post för ditt Windows 10-värdsystem i Hyper-V-menyn.
Andra skälet att använda Hyper-V är att det behövs för att köra Docker på Windows. Detta är den starkaste anledningen. Stödet för Linux-containrar såväl som Windows-containrar ger plats för utvecklare att arbeta på ett mycket, mycket brett utbud av plattformar. Vad mer är att Docker för Windows nu är Kubernetes-certifierat, vilket indikerar att företagen tar det väldigt seriöst och att du skulle ha mycket lågt hinder för att testa dina distributioner lokalt.
Det är vettigt att använda samma hypervisor för dina lokala virtuella maskiner och för produktionsmiljön. Så du kan ansluta dem via samma virtuella nätverk och testa dina applikationer enkelt.
Varför inte använda Hyper-V?
Nu tar Hyper-V sitt pris på dig och ditt system. En av de största nackdelarna är användbarheten. Designad för storskaliga datacenter Hyper-V har ett överväldigande antal knappar och rattar som kan distrahera dig från din uppgift.
Utöver det kan du inte använda VirtualBox tillsammans med Hyper-V, på samma värd utan att ha komplikationer. Kom ihåg att Hyper-V är typ 1 hypervisor.Om du installerar VirtualBox på ett system som redan har Hyper-V aktiverat får du stöd för endast 32-bitars operativsystem på VirtualBox och du har fastnat med Hyper-V för 64-bitars operativsystem.
Okej, nog med Hyper-V-teknologierna, låt oss komma igång med Ubuntu 18.04 installation.
Skapa virtuell dator
Du kan få din kopia av Ubuntu 18.04 officiella installationsmedia härifrån, om du vill ha skrivbordsutgåvan. När nedladdningen är klar öppen Hyper-V-chef (du kan söka efter den från startmenyn).
Det första du kommer att märka är att ditt värdsystem kommer att dyka upp i menyn under Hyper-V Manager (i mitt fall är namnet inställt på ANGMAR).
Nu på höger kolumn kan du se ett alternativ som säger Ny. Klicka på den och välj Virtuell maskin… härifrån är det en enkel installationsguide som de flesta PC-användare känner till.
Eftersom vi inte använder standardalternativen, låt oss klicka på Nästa. Ge nu din virtuella dator ett namn och platsen där du vill lagra den (vi låter den stanna vid standardvärdet) och klicka Nästa.
Därefter måste vi välja om maskinen är av generation 1 eller 2. Att välja Generation 1 täcker så många användningsfall som möjligt, så låt oss hålla fast vid det.
För minne kan vi gå med 2048MB. Om du har ett större RAM-minne, överväg att tilldela mer minne.
Nästa steg är att konfigurera nätverk, du får två alternativ, Inte ansluten och Standardbrytare. Eftersom vi tänker köra uppdateringar och ladda ner nya paket kommer vi att gå med alternativet Standardväxel och klicka på Nästa.
För de som är intresserade erbjuder Standard Switch din VM-internetanslutning genom att använda värdanslutningen via NAT.
Nästa steg är att ansluta en virtuell hårddisk. Här skulle standardvärdena fungera bra. Även om Ubuntu-skrivbordet kan köras på diskar så små som 25 GB.
Det sista steget är att ansluta installationsmediet (Ubuntu .iso-fil som vi laddade ner tidigare). Välj det alternativ som säger “Installera ett operativsystem från en startbar CD / DVD-ROM” och välj sedan bildfilens delalternativ och använd bläddringsalternativet för att hitta .iso-fil för Ubuntu-installation i ditt filsystem.
Klicka på nästa för att granska dina konfigurationer en sista gång och sedan Avsluta för att slutföra dina inställningar.
Starta och komma åt din virtuella dator
Du kan nu se den nyskapade virtuella datorn som heter Ubuntu i listan över virtuella datorer.
Högerklicka bara på den och välj Start alternativ för att starta den virtuella datorn. Du kommer att märka att Hyper-V manager skulle börja visa upp den virtuella datorns resursutnyttjande (CPU- och minnesanvändning). Men inget fönster skulle dyka upp och visa Ubuntu-CD-uppstart.
För att ansluta en virtuell konsol till den här virtuella datorn måste du högerklicka på den igen och välja Ansluta. Detta kommer att ansluta dig till den virtuella datorn och du kan nu fortsätta med huvudinstallationsguiden för Ubuntu härifrån.
Om du behöver ytterligare vägledning med Ubuntu 18.04-installation kan du kolla in den här guiden där installationen görs på VirtualBox. Du kan hoppa över introduktions- och VirtualBox-specifika delar och gå vidare till steg 3 och följa därifrån. Hoppas att du älskar den här nya versionen från Canonical.
Klicka på aviseringsikonen för att hålla dig uppdaterad med de senaste och bästa nyheterna och innovationerna i teknikvärlden!